Sjukstugan hälsar

Dagens hälsning kommer från sjukstugan i det östra grannlandet. Jag och Lillstumpan är på besök hos mormor och morfar i Jyväskylä och har på vår hittills 6 dagar långa resa tillbringat 5 dagar mer eller mindre påverkade av olika smärt-, förkylnings- och magsjuketillstånd. Adeles förkylning bröt ut andra dagen vi var här, och i samma veva lyckades jag få någon slags light-variant av ryggskott när jag skulle sätta henne i bilbarnstolen.

Att krångla med en sparkande, viftande unge mellan två trångt parkerade bilar tillhör inte någon småbarnsförälders önskedrömmar, men den här gången lyckades jag göra det hela ännu lite obekvämare genom att böja och sträcka mig i en position som fick något i ryggen att smälla till. Under bilfärden hem kändes det lite, när jag steg ut ur bilen betydligt mer och när jag bar mitt sovande bebis till sin säng i övervåningen hade jag ONT i ryggen. Efter tredagarskur med invärtes och utvärtes smärtstillande samt lätt, lätt massage från en snäll mamma (mormor) och ett dygns nästan totalt befriande från bebisbärande känns ryggen helt ok idag.

Däremot känns det snopet att när vi väl är här och vill så gärna träffa nära och kära, vänner och familj, har Adeles förkylning och bådas magsjuka gjort att vi fastnat i mitt föräldrahem. Precis när det värsta med både Adeles förkylning (den andra inom loppet av 5 veckor...) och min ryggont hade släppt, slog magsjukan till i söndags natt. Tidigare under söndagen visste vi förstås visste inte vad vi bar på och hade varit och hälsat på hos en kompis familj, med den direkta följden att deras 2-åring, vår guddotter, nu drabbats av kräkningar och illamående. Svårt att låta bli att få dåligt samvete...:(

I vilket fall, jag gick och lade mig med en konstig känsla i magen, bara för att upptäcka ett akut behov att kräkas vid 24-tiden. Phuuhh...och sedan var hela fadderullan i gång; på morgonen mådde även min pappa illa, vilket ledde till att vi två tillbringade måndagen hemma, liggandes på vardagsrumsgolvet bredvid lekande, småsnoriga Adele. Trots att det gått åt en massa handsprit och handdukar har bytts varje dag här i huset var det väl oundvikligt att även resten av familjen skulle bli dåliga. Förra natten drabbades både mamma och Adele av magsjukan och idag har vi alla mest legat och kurerat oss. Att träffa storebrodern som är mitt i sina cellgiftsbehandlingar känns inte som en jättebra idé; vi är mest glada för att han inte blev smittad i söndags.

Nu mot kvällen börjar det kännas lite bättre, jag har till och med fått i mig lite vanlig mat i stället för jordgubbskräm och salta kex som tillhör den vanliga magsjukekuren hos familjen Leppänen. Ser fram emot aptiten när den återvänder och hoppas att vätskeersättning och naturell yogurt fortsätter duga som föda för vår lilla tjej. Som tur är har hon varit sitt vanliga glada jag även med sina magproblem; även nu leks det för fullt!