...och så fick denna blogg sin något pampiga början. Nu vill jag inte på något vis påstå att startandet av en blogg är en händelse av bibliska mått, däremot syftar titeln på detta inlägg på den lilla uppenbarelse som jag fick häromdagen. Jag har länge känt ett behov att skriva av mig, och ännu längre innan dess skrev jag av mig i form av dagböcker, brev, och brevböcker med vänner under uppväxttiden.
Sedan hände det något, eller flera "något". Flytten från Finland till Sverige gjorde nog sitt; helt plötsligt skulle man lära sig leva på ett annat språk. Inte bara lära sig ett annat språk, utan leva på ett annat språk. Alltså lade jag det mesta av min energi på att lära mig språket, kulturen, livet och släppte taget om det som en gång var mig så kärt: skrivandet. I samma veva, eller snarare något år tidigare hade mitt livs texter och skrivande redan successivt bytts ut från det lustfyllda och kreativa mer och mer mot det innehållstunga, informativa, strama, studie- och arbetsrelaterade. Och så har det varit, alltsedan studietiden och framför allt de senaste 7-8 åren då jag befunnit mig i arbetslivet. Skrivlusten har lyft upp sitt sugna huvud ett antal gånger under åren, men lika ofta har jag avfärdat den, oftast med motiveringar som "jag hinner och orkar inte" och "jag vet ju ändå inte vilket språk jag skulle skriva på", och "vad ska jag skriva om egentligen, och för vem".
Nu befinner jag mig i en livssituation där ännu ett gäng förändringar ägt rum eller håller på att äga rum. Jag blivit mamma och fått en paus från arbetslivet och dess många (skriv-)måsten, hunnit göra lite "soul searching" och blivit inspirerad av ett antal vänners bloggande. Vad som är ännu viktigare: jag vill skriva ner händelser, tankar och känslor från vardagen i den underbara tvåspråkiga treenigheten som kallas familjen Gynne.
Således har jag nu kommit fram till ett beslut.
Det får bli en blogg för mig också, jag vill åtminstone skapa ett forum för den typen av skrivande jag längtat efter men som jag inte ansett mig ha tid eller ork för.
Det får bli en blogg som jag skriver främst för mig själv som en slags dagbok, minnesstöd, avlastningsplats. Om någon annan finner texterna läsvärda blir jag förstås glad. Lämna gärna i så fall en liten notis om ditt besök.
Det får bli en blogg som inte fungerar som ett dåligt samvete i livet. Har jag inte tid, lust eller ork får skrivandet vara.
Det får bli en blogg där det kvittar vilket språk jag skriver på. Känner jag mig sugen på att skriva på svenska gör jag det, har jag behov att uttrycka mig på finska gör jag det istället. Engelskan lämnar jag därhän, trespråkigheten får fortsätta på den matblogg som lever ett stillsamt liv på en annan adress.
Således... dags att gå över till finskan i nästa inlägg. För att hitta formen för två språks samvaro i bloggen kommer jag att prova mig fram. Etiketterna borde hjälpa till att sortera texterna för den som inte kan båda språken, så i den närmaste framtiden kommer varje enskild inlägg att skrivas på ett språk. Senare fram kanske tvåspråkiga inlägg. Den som lever får se...
Allt gott!
L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar