Rusningstid?

På finska pratar man om "rusningsåren" mellan 30 och 40 när livet är som mest hektiskt med små barn, karriärambitioner, bostadsbyten och annat som hör denna tid till. Något åt det hållet känns det emellanåt även för oss, trots att hämtaochlämna-stressen ännu ligger framför för vår familj. Jag nu har jobbat i 1,5 månader och börjar känna mig ganska varm i kläderna vad gäller arbetet. Det är verkligen lätt hänt att man sugs in i arbetet och glömmer bort allt utanför det - emellanåt ett måste för att kunna föra sina tankar kring det vetenskapliga vidare, men även något överraskande med tanke på hur fullkomligt jag levde mig in i en helt annan identitet bara för 6 veckor sedan.

Efter att arbetsdagarna är slut är det "hem så snabbt som möjligt" som gäller, jag vill ju hinna tillbringa så mycket tid som möjligt med A och C så länge den förstnämnda är vaken. Här någonstans blir det väl också fel ibland...trots mycket vilja och goda avsikter har man inte alltid tålamod med en trilskande unge vid middagsbordet eller så hamnar vi vuxna ibland på kollisionskurs med varandra. Jag måste nog erkänna att jag fortfarande känner att den otåliga person jag är har nog tränats mer i tålamod på golfbanan än vad som varit resultat av föräldraskapet. Jag är fortfarande otålig, vill att saker och ting ska gå fort och smidigt, och blir frustrerad när det inte blir så, men jag försöker bli bättre.. I promise!

Nu tror jag i och för sig att den stressiga känslan jag går och bär på delvis beror på årstiden, såhär 10 dagar före julafton är det väl ganska få som känner sig fullkomligt avslappnade i sin vardag. Det är mycket som man ska hinna med på dygnets 24 timmar; arbeta, umgås, sova, handla, laga och äta mat, ta hand om hemmet, förbereda bostadsförsäljning, ordna med julklappar, planera resor inför julledigheten och inte minst älska och leka. Det är lätt att känna sig otillräcklig men även låta sig ta in känslan om att det är så här livet är: fullt, rörigt och alldeles underbart.

Nu får jag nof rusa vidare... mot tandborsten, nattlinnet och sängen. Ibland är det svårt att gå och lägga sig i tid men helgens planerade aktiviteter förordar någorlunda bra nattsömn... I bilden nedan förbereder fröken A framtida rusningar nedför pulkabacken. Torrträning är det som gäller!