Småbarnslivet just nu är...

... klaustrofobiskt.

Ständiga tempoväxlingar från tokintensivt till snigelfart gör mig knäpp.

Jag är nog lite knäpp.

Älskar ungarna som bara den - samtidigt: det finns stunder då jag inte vill veta av barnen.

Känns som jag är i ständig beredskap för alla eventualiteter förutom mina egna behov.

Trött på att höra "äiti-äiti-äiti" 3758 gånger om dagen.

Trött på att höra "nej", gnäll och gråt.

Svartsjuk för varje stund av frihet som den andra föräldern får från denna cirkus.
Frustrerad över mig själv och min bristfälliga förmåga att hantera stress.

Småbitterhet är ingen vacker egenskap.

Handlingsförlamad.

Jag mår nog inte så bra.