Adele 10 kk/månader

Adele 10 kuukautta 

Håll ut, min svenskspråkiga läsare, samma inlägg hittar du på svenska direkt under första bilden!

... n. 73 cm pitkä ja n. 9 kg painava sopusuhtainen nuori nainen,
... konttaa ympäriinsä kotona ja rakastaa uusien paikkojen tutkimista - kerhossa ei pysytä paikallaan hetkeäkään,
... lempileikkikaluja ovat kaikenlaiset kengät ja erityisesti isän lenkkarit nauhoineen,
... taputtaa käsiään ylpeänä itselleen harva se päivä,
... rakastaa ruokaa ja sanoo "näm-mäm-mäm" kun jokin - yleensä puuro - maistuu erityisen hyvältä,
... yrittää punnertaa itseään seisomaan tv-tasoa ja sohvapöytää apuna käyttäen,
... pitää ihmisistä ylipäänsä ja suhtautuu luottavaisesti uusiin tuttavuuksiin,
... antaa rajuja märkiä pusuja valikoiduille pehmoleluilleen; Turva-koiralle, Ossi-nallelle ja käsinukkenallelle,
... sanoo "äi-JÄ!" kun äiti yrittää houkutella esiin sanan "äiti",
... tykkää kylpemisestä, erityisesti kahden pingviini-kylpylelunsa kanssa,
... tietää ja osaa katseellaan osoittaa, missä on "lamppu" ja "kello", "taulua" opetellaan vielä...
... osaa auttaa bodyn pukemisessa sujauttamalla kätensä hihoista läpi,
... RAKASTAA koiria, varsinkin pentuja tai muuten höplähtäneitä karvakorvia,
... on juuri oppinut vilkuttamaan sekä perinteisen "prinsessa"-vilkutuksen että tavallisen "pikkulapsi"-vilkutuksen,
... nukkuu tätä nykyä yleensä täysiä öitä 20-06, joskus pidempäänkin

Adele 10 månader

.... ca 73 cm lång och väger ca 9 kg

.... kryper omkring här hemma och älskar att utforska nya platser - på öppna förskolan kan man inte sitta still en sekund!

... favoritleksaker är alla slags skor och särskilt pappas löparskor med sina snören

... klappar sina händer stolt flera gånger om dagen

... älskar mat och säger "näm-mäm-mäm" när något - ofta gröten - smakar särskilt gott

... försöker dra sig upp till stående mot tv-bänken och soffbordet men kan inte ännu stå själv

... tycker om människor generellt och har ett tillitsfullt förhållningssätt till nya bekantskaper

... ger intensiva, blöta pussar till några utvalda mjukisdjur; Turva-hunden, Ossi-nalle och handdocksnallen

... säger äi-JÄ!" när mamma försöker få henne att säga "äiti" ("mamma")

... älskar att bada, speciellt om man har sina två pingvinbadleksaker som sällskap
... kan visa med blicken och ibland peka ut "lamppu" (lampa) och "kello" (klocka), vi håller på att lära oss "taulu" (tavla)

... kan hjälpa till när man tar på henne bodyn, genom att trä sina armar genom tröjärmarna

... ÄLSKAR hundar, särskilt hundvalpar eller annars lite tokiga och hoppiga hundar

... har precis lärt sig att vinka på två olika vis: behärskar både "prinsess"-vinkningen och den traditionella "småbarnsvikningen"

... sover för tillfället hela nätter, oftast mellan 20 och 06, ibland även längre

Att släppa taget...

Imorgon är sista dagen på min föräldraledighet och i övermorgon börjar jag jobba för första gången på nästan 11 månader. Känslorna i denna stund kan sammanfattas som vemod och sorg. Det är svårt att släppa taget och byta ut den vardag jag blivit van vid och njutit av så mycket till..."det gamla vanliga"... som ändå aldrig någonsin kommer att bli det gamla vanliga.

Jag antar att var och varannan förälder (kanske framför allt förstagångsförälder) som återvänt till arbetet efter en lång föräldraledighet går och grubblar över sin position i livet. Hur ska man förhålla sig till det som förr i tiden var en stor del av ens identitet, som nu kommit att ersättas av en helt annan roll? Om övergången från en professionell, arbetsfokuserad människa till mammarollen kändes ovan (fast ändå naturlig) är övergången tillbaka ännu märkligare. Mitt liv har ju genomgått en stor omvälvning som helt klart ändrat på dess prioriteringsordning.

Det är svårt att hitta ord för att beskriva det virrvarr av tankar, känslor och funderingar som rör sig i huvudet på mig på en kväll som denna. Känns som man vill allt och inget på en och samma gång. Vill fortsätta vara hemma men vill att Adele ska få vara med sin pappa. Vill hitta tillbaka till mitt yrkesmässiga "jag" och fortsätta arbeta med avhandlingen, men vill behålla fokus på det viktigaste som finns i mitt liv; min dotter. Vill att livet ska fortsätta som det varit den senaste tiden, men vill att livet ska vara som livet bör: föränderligt, för då vet man att man lever.

Så, kanske dags att fälla några tårar, känna tacksamhet för tiden som varit och inse att det inte är slut än, inte helt och hållet. Jag ska trots allt ta ut semester en dag i veckan fram till jul och försöka på så sätt hitta en bättre balans mellan familjen och arbetet. Och till sist lovar jag en sak; morgondagens inlägg kommer inte att handla om mig och mina känslor, utan om den 10 månader gamla stjärnan som bor i vårt hem :)

L.