Felicia 8 kk

Päivän verran etuajassa, mutta huomenna tuskin muistan kirjoittaa. Carpe diem :)

Felicia "Filifjonkan" 8 kk:

Neljä hienoa pikku hammasta: kaksi heinäkuussa saatua alhaalla ja kaksi uunituoretta ylhäällä.

Kaikkiruokainen ja alati nälkäinen. Semperin skärgårdsgryta tosin saa naaman vääntymään.

Leikkisä ja äänekäs kuin mikä. Meteliepeli. Desi-feli. Kiljukaulaksikin kutsuttu.

Nukkuu nykyään n. 20.30-07 yhdellä imetyksellä, tosin useamman yöherätyksen kanssa. Vaatii usein kerran tai pari yössä sylissä hyssyttelyä nukahtaakseen uudelleen.

Istuu huojuen, mutta onnellisena. Näppäräsorminen. Ja -ranteinen. "Kapellimestarikädet" ovat sitä ominta Feliciaa.

Yrittää kovasti kontata, on aivan hilkulla. Lankkuseisonta sujuu jo.

Syötävän suloinen ja hurjan työläs, niin kuin pallerot yleensä. Mielettömän uniikki kaikin tavoin.

Tykkää isosiskostaan kuin hullu puurosta. Ja isosisko hänestä. Ainakin jos pikkusisko on hiljaa.

På väg mot bättre balans

Förra uppdatering summerade väl vad jag kände större delen av maj månad och en bit in i juni. Det som fanns mellan raderna var en tokfrustrerad, snabbtänd och konstant småsur kvinna som hade alldeles för lätt att passera bristningsgränsen och explodera åt sina närmaste. Jag tänkte först att den ständiga närvaron här hemma gjort mig knäpp, och försökte ta mig ut ur hemmet, utan barnen, för att hitta någon slags balans. Efter ett par veckor: ingen skillnad i humöret. Arg som ett bi, eller snarare som en jäkla geting var jag fortfarande.

Började fundera på en annan förklaring Hormoner. Konstgjorda sådana i form av p-piller. Jag har betraktat mig själv som någon slags konstant vad gäller det hormonella, men den här gången reagerade kroppen annorlunda. Nu är jag åter pillerfri sedan en vecka tillbaka och känner mig som mig själv igen. Till och med så glad i våra små att denna uppdatering kräver några übersöta bilder på underverken ;)